Loppisberoendet

Vad vore livet utan fina gamla saker? 

Jag har älskat loppisar sen jag var i 20-årsåldern. Mest är det saker från 40-, 50-, 60- och 70-talet som jag dras till. Fiskformade fat, sifoner, bonbonjärer, kaffekoppar, teakbrickor, salladsbestick, äggkoppar i glada färger och uppläggningsfat i rostfritt stål. Men också lampor, pallar, zinkbaljor, små växthus, kopparhinkar, stora ölflaskor i träbur och så vidare.

Och vad kan vara bättre än att kombinera loppisbesök med att resa i Sverige?

De senaste somrarna har jag och min fina man åkt på roadtrips i olika delar av vackra Sverige och rutten har vi planerat efter vilka loppisar som finns längs vägen och har öppet just den dagen vi passerar. Vi har bokat in oss på pittoreska bed & breakfast, storslagna villor och havsnära pensionat. Vi har ätit god mat på mängder av restauranger och vi har gått in på otaliga loppisar. Bilen har blivit fullare och fullare med fina saker som jag ofta har fyndat, ibland betalat ockerpris för men inte kunnat avstå ifrån. Jag har oftast tur på våra turer och hittar massor med saker jag älskar hett och innerligt.